Tog bort min facebook igår, efter att ha tjafsat om att jag ska göra det ett tag. Märker att jag slår upp hemsidan ibland utan att tänka mig för och är riktigt närapå att logga in, men lyckas hindra mig själv i sista sekund. Det talar om hur djupt beroende man varit, när man gör det per automatik vid sysslolöshet.
Problemet är är just sysslolösheten, istället måste jag skapa sysslor åt mig själv. I ärlighetens nämn är det inte svårt, men att sitta och fiska uppmärksamhet på en själlös sida är så enkelt. Glädjen man känner där är så temporär och flyktig. Genom att sluta med detta tidsfördriv så blir jag tvingad att uppsöka mänsklig kontakt i verkligheten. Känns väldigt nice.
Vi veri veniversum vivus vici
typ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar